Äntligen är den här - Brittsommaren! Som jag längtar efter denna period på året men som alltid utnyttjar jag den för dåligt. Vädret är vackert och klart, det är tillräckligt varmt för att vara ute utan jacka och solen lyser så där lagom värmande och träden är underbart vackra... å trots detta får jag inte tummen ur till att njuta. Å så kommer hotet om kallare dagar, regn och blåst å då står jag där i trädgården med räfsan och undrar varför jag aldrig kan lära mig att gå ut i tid. Det är när hösten kommer på riktigt som jag sätter fart i ren panik för att hinna färdigt innan vintern kommer och snön lägger sig, men vad hjälper det? Gräset blir aldrig klippt den där sista gången och vårräfsningen som tar vid där vi inte hann klart hösträfsningen blir ett träningspass då räfsan hakar fast i det långa gräset som lagt sig som snaror i mattan.
Att jag aldrig lär mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar