Gott nytt år och härlig fettisdag!

Japp jag lever! Men vet i sjutton om jag är på banan till 100% men det hoppas jag vara till våren kommer, för den kommer det vet jag och då vill jag vara på tå så jag inte missar något ;)

I det här huset har det firats både födelsedagar, jul och nyår sedan sist och inte en enda bild har jag fått upp på det men som sagt - de ligger tryckt i datorn - som nu mera talar om för mig att lagringsutrymmet börjar ta slut, hmm... Kanske ska börja sortera bilder och filmer trots allt.

Töserna börjar bli stora och uppskattar inte längre att jag lägger ut bilder på dem vilket jag respekterar men vem ska jag nu stoltsera med på bild här på bloggen, mannen eller?!? :)
Eller kanske ska jag helt enkelt fokusera på den fyrbenta vännen i hagen som tagit våra hjärtan med storm :):):) Trodde aldrig att jag skulle älska en häst, hahaha!
Enligt mig var stalltjejer ganska nördiga när jag växte upp men jag har först nu förstått att min åsikt helt berodde på okunskap om dessa djur, de är ju helt fantastiska och faktiskt väldigt trevliga att ha att göra med. Dessutom ger vår ponny så otroligt mycket kärlek och kunskap till våra töser. De lär sig ta ansvar, visa hänsyn och respekt på ett sätt som de inte skulle fått någon annanstans än i stallet, det är trots allt ganska stora djur vi talar om och då går det inte att slarva och chansa med det man gör.
Just nu är de där hos honom med stort H (frågan är om någon kille någonsin kommer att vara den stora bokstaven i deras liv), de är där tillsammans med tidigare ägaren som idag ska rida igenom honom, jag för hur duktiga de än är med honom så behöver det ibland vara någon vuxen som rider honom och ställer de krav som våra töser ännu inte lärt sig ställa, detta för att få honom att vara just den ponny han är, detta för att inte låta honom slarva, bli lat och börja busa med dem. Jag är så otroligt tacksam för att vi träffat denna tjej och att hon tar av sin tid för att vara med oss, hon är en underbar förebild för våra kids och jag är henne evigt tacksam för att hon lät just oss köpa den ponny hon älskar så högt.

Släpper trots allt några bilder från vår höst/vinter på Aledals ridcenter inklusive töser och eftersom en bild säger mer än tusen ord så släpper jag dem med det enda ordet KÄRLEK <3 p="">

Maccaronie & Meja

Maccaronie & Molly

Älskade ridskolehästar!

Oj vad tiden går...

Dottern som fyllde 9 har nu blivit 10 och storasystern 11,5. Vårt hem har fått ännu en fyrbent vän i den högt älskade lilla Ponnyn Maccaronie!
Men vad har hänt med mig, drygt ett år äldre och med fler gråa strån på huvudet än sist jag skrev här? Inte så mycket faktiskt, inte mer än att jag kan säga att det känns som igår jag skrev förra inlägget... vart sjutton tar tiden vägen???

Kommer för alltid ångra de stunder jag inte delat här för nu måste jag rota efter dem i oorganiserade mappar på datorn. Jovisst de ligger i datumföljd efter när jag laddade ner dem men mer än så är det inte. De är inte sorterade på månad, inte redigerade nej inte ens gallrade. Jo se här ligger de tryggt alla 895 bilder jag tog på semestern, alla 34 bilder jag tog på Macce i hagen och alla 47 bilder från dotterns kalas. Hur ska det bli när jag blir gammal om det är så här redan nu.
Samla utan att sortera blir tungrott i längden, kanske skulle det vara bättre att flytta till ett mindre boende så jag inte skulle kunna samla så mycket?!? Men å andra sidan så skulle datorn rymma lika många bilder i alla fall så där skulle det ändå inte göra någon skillnad. Men om jag skaffar det där drömhuset med skafferi kanske jag skulle koka den där sylten som annars aldrig blir av pga. att vi har så litet kylskåp och att cisternen i garaget bidrar till så mycket fukt att man inte kan använda husets svalaste plats som "matkällare". Ja fast nu står där sylt i mitt lilla kylskåp så det kanske inte behövs ett hus med skafferi och frysen är full av sommarbär som väntar på att bli sylt de också. Och det var just det, frysen havererade och spolade vatten rakt ut i stället för till ismaskinen vilket ledde till att jag var tvungen att koka sylt på mina frusna bär. Sylten tar nu plats i kylskåpet eftersom den inte innehåller en massa E-nummer och konserveringsmedel så nu får maten inte plats. Det ena leder alltid till det andra och om jag inte går och lägger mig nu kommer jag inte att vara människa i morgon, det vet jag av erfarenhet eftersom gårdagens brist på sömn gjort mig till en gnällspik - men åh så gott det är att slå huvudet på spiken i bland.

Får se hur länge det dröjer till nästa inlägg och på vilket humör jag är då. Kanske har jag då kommit på att jag ska sadla om till smed för smedjor finns det gott om här på ön har jag hört ;)

9 år senare...

...tassar vi in på hennes rum och där ligger hon trött och "lur-sover". För visst har hon hört oss vår yngsta dotter, visst har hon hört hur vi prasslat med paket och tänt ljus ute i köket. Klockan visar på 05:50 och det är okristligt att väcka små prinsessor så här dags men det gör vi, vi gör det med morgon-hes stämma och stämmer upp i "Ja må hon leva uti hundrade år".

Grattis älskade lilla Molly på din 9 års dag!

Där låg du i min famn

så oskuldsfull och skör

Dina händer var så små 

och jag visste redan då

Att jag dig skulle älska

så länge som jag finns

Allt det fina vackra

av den dagen jag minns

Älskar dig nu och för alltid /Mamma

Alla hjärtan by snigelpost =)

På det sätt vi fungerar i vår familj så får vi nytta av alla hjärtans dag i dagarna två då brevlådan endast töms  när morgontidningen hämtas. Så vill ni verkligen nå oss via snigelpost, se till att vara ute i god tid ;)

Var det bättre förr...

Det är svårt för mig att låta bli de gamla albumen när jag är hemma på Långgatan 44, hela bokhyllan är som en enda stor skattkammare! Varje gång jag tittar på bilder från förr blir jag lika förudrad över hur skönt livet verkade vara. Detta trots att min familj inte haft någon direkt rikedom att leva gott av. Pappa har arbetat som målare i större delen av sitt liv och mamma har arbetat som dagmamma. Inga arbeten som har direkta karriärsstegar att klättra på men det har passat dem väldigt bra. Jag är så glad över detta när jag idag kan se hur det kunde sett ut. Hur det kunde varit om min mamma och pappa inte varit så närvarande som de faktiskt alltid var. Min insikt skrämmer mig och jag undrar vart vårt samhälle är på väg idag då vi har svårt att ta oss tid - ta oss tid för oss själva och det som ligger oss närmast om hjärtat. Tanken slog mig när jag tittade på bilden och insåg att mamma har sytt alla klänningar själv. Sytt dem för att vi skulle vara fina till något särskilt tillfälle. Jag "hinner" inte ens laga en sprucken söm i mina barns kläder. Mina flickor har både haft hål i fickorna och trasiga hängare på sina vinterjackor länge. För mig har det många gånger varit enklare att köpa nytt än att laga. Men ikväll satte jag mig efter månader av undran från äldsta dottern och sydde ihop hängaren på hennes vinterjacka, som pga. felaktig belastning dragit sönder sömmen och blottade stora delar av vadden. Det kändes ju bra att sitta där med nål och tråd, varför har jag inte gjort det tidigare? Jag blir rädd på riktigt när jag tänker på att jag inte tar mig tid för de enklaste ting då jag inte ens kan svara på vad det är som tar tiden... Men tyvärr är det enklare att jaga bort tanken än att ta tag i den. 

Primadonna

Det finns en viss likhet mellan två av flickorna i mitt liv, Meja & hennes gudmor delar kärleken till SKOR!!!

Å så snydd hon blev i dessa vita drömskor - eller inte ;)

Tytte du att jad ä snydd?

I mitt vinterland

Öland i vinterskrud.

Bister viner vinden vid min sida

men jag biter

Biter tillbaka och dundrar genom vinden

Bister biter vintern i min kind

men jag blundar

Blundar och önskar att den stannar

Blå är luften som jag andas

kall i mina lungor

Andas in den djupt och njuter

ö-liv

                                                      

                                                                              /Malin 2013-01-27