Det sista av midsommar...

Räddade de sista prästkragarna från gräsklipparens knivar innan mannen löpte amok på framsidan. Tänk om dessa skönheter hamnat på komposten i förtid!

Våren är här =)

Dessa fina små klockor tittade upp av värmen vid en sten medan alla ändra växter valt att knoppa sig. Får mig att tänka på en dikt av Karin Boye:

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skylle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och sppränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Dikten fortsätter så men jag nöjer mig med första versen, våren är ju ändå här =)

Får det lov att vara en kaka till?!?

När det dukas upp små fat fyllda med läckerheter som lerkaffe, regnvattenjuice, jordchokladbollar & lerkladdkaka är det ett säkert vårtecken i vår trädgård =)

Denna dagen bjöds på fler vårtecken:

1 st nässelfjäril dansade utanför dagiset
En tokstolle körde nercabbat utan mössa på Brovägen
En kaffe ute med näsan högt upp mot solen
Tvätt på linorna som flaggar i vinden
Doft av nyräffsat gräs
MC på grönbete
Promenad i skog och mark
Martins vårtecken - en Absolutflaska i dikeskanten utanför campingen ;)

Sommar mitt i vintern?!?

Nedan följer ett par bilder tagna i vår trädgård den 26 november.

Snöflinga (passande nog)

Smultronblommor

Denna blomma har lyst med sin frånvaro hela sommaren
och valde att blomma nu istället!

Visst är det märkligt hur naturen spelar oss ett spratt. Vi kör på som vanligt med trender och traditioner och förnekar temperaturen då vi går ut på verandan för att stressa vidare. Men stannar vi upp en liten stund och ser oss omkring så märker vi snart de små ting som faktiskt är livet. Och hur konstigt det än är, hur mycket jag än längtar efter en vinter med snötäckta marker så kan jag inte låta bli att förundras av livskraften i växtligheten där ute.

Å så smultron förstås!

Växtstöd

Dyrt??? är en fråga som kan vändas på många sätt...

...men för mig är det självklara 1400,- för dessa vacka ting, men om dom hamnar i min trädgård förblir dessvärre en obesvarad fråga.

Växtstöden hittas på Ölands Byggnadsvård i Glömminge.

Trädgårdstomte

Då Martin kämpat bort en björkstubbe tog brudarna vid och då vill jag verkligen säga BRUDARNA! Innan jag tog bilden satt där två styck sötnosar i sina fina kläder, en i en brassestol och den andre på ett stenblock och skyfflade jord ner i hålet. Men allt som oftast var det svårt att hålla sams och en vindkast jord åt fel håll störde friden... Här står så en tapper ensam liten trädgårdstomte övergiven och ensam, men det va tur att jag var snabb upp med kameran för arbetsfliten rann snabbt ut i sanden =)

Lik min syster...

... med att ta bilder på vackra blommor men till skillnad från henne passar jag mig för att visa dessa för min man, jag vill inte ge honom vatten på sin kvarn och riskera att bli kallad för pensionär. Men visst är den fin min lilla ros! Jag kallar den "Lisarosen" för den blommar alltid till Lisas födelsedag, i år var den dock lite för utslagen för att plockas och sättas vatten och den lilla knoppen brevid lite för klen så i år får jag njuta av den själv =)

11 år tog det!

Sedan köpte mannen en vattenspridare =)

Har väl aldrig varit i behov av en förren nu, vilket direkt är mitt och mina lands fel. När vi flyttade in i vår lilla villa var hela trädgården full av land och blommor. Detta utrotade vi ganska snart för att slippa rensa ogräs! Men snart blev det ganska tråkigt (och dyrt) att varje år plantera krukor som ändå stod och torkade ut så fort man reste någon stans. Lösningen på detta var den briljanta idén att göra nya land =) Så själv göra - själv ha, nu måste landen vattnas på ordentligt med jämna mellanrum och vad gör väl det bättre än en vattenspridare. Bonus var att det inte bara var växterna som blev glada, vår nya vän hade snart fyra små barnsben springande genom strålarna.

Äntligen husdjur!

För flera år sen hade vi en maktkamp på vår baksida mellan två stolta hanbaggar som slogs om en honas gunst, sedan dess har vi inte sett ett spår (förutom det skum som las på barken efter ritualen) Så en dag fanns han bara där, en livs levande ekoxe =) Tjejerna stod på framsidan och brottades uppenbarligen med uppgiften att förflytta denna best när jag blev nyfiken på vad de hade på gång. Det var nog tur för den lilla hanen att jag kom till undsättning annars kanske han varken hade haft ben eller betar kvar. Förflyttningen till vår egen ek på baksidan var dramatisk, den lilla rackaren hängde i sina små klor på en sopborste hela vägen över gräset. Nu bor han föhoppningsvis lyckligt i vår ek och har han tur kanske det flyttar dít någon mer.