Det måste nog ha varit den underbaraste midsommardagen på länge, solen sken och det var varmt och någorlunda vindstilla i luften, det enda som kunde hota dagen nu var sura miner men även dom höll sig på avstånd och det var två leende töser som satte sig i gräset på ängen i väntan på dansen.
Å så var det då dags att resa stången som traditionsenligt har klätts av områdets flitigaste folk och vacker blev den som så många gånger förr. Tack och lov stod den i år stadigt. (mamman i familjen hade ju inte hjälp till som sist då den började luta under dansen...)
Lyckligtvis hade vi det precis så bra som det ser ut, det enda som hotade oss var ett mörkt moln som drog in från sundet men detta släppte endast ett par droppar över ängen som för många på plats inte ens uppmärksammades, svensk midsommar är inte midsommar utan några droppar regn ;)
Så var det äntligen dags för dansen! I år ledd av en klämkäck man med dragspel och som vanligt blev det ett evigt dragande åt olika håll i ringarna och ett osäkert sprattlande med benen till låtar där det inte skulle vara. Men det gick bra ändå med tanke på att det i år var tre ringar och ovanligt mycket folk på plats.
Det var värre att ta sig förbi alla picknick filtarna då Jänta å ja´skulle dras igång men det löste sig bra det med.
