Helt oplanerat.

En ovanlig vecka går mot sitt slut och i morgon fyller mannen 35 år.
I tisdags kom mamma och pappa för att sitta barnvakt då det på onsdagen var studiedag, självklart hade båda inplanerade möten just denna dag - så tack mammor och pappor för att ni finns! I torsdags var det åter skola men huvudvärk fick mig att lämna min post som extrainkallad på jobbet. Ingen bra dag att VABBA på! Klockan var 14 och jag hade inte ätit lunch, skolan går på mellis kl 14:30 så jag behövde inte stressa för att hämta tösen enligt fritids... Men när jag satt där i lunchrummet och kastade i mig maten, kom jag på att jag inte hade ngn bil och att bussen gick om 5 minuter! Jag vaskade ur min matlåda, rusade ner för trappan och stressade in efter min jacka. Tack vare att A frågade om jag hade busspengar kunde jag sedan rusa ner till stationen - jag hann =) Väl över bron fick jag kliva av hemmavid för att sedan gå hem och ta bilen i garaget och åka ner till skolan. Nu hade klockan hunnit bli 15:10 och vi var inte hemma på Algstigen igen förren 15:30. Bara en halvtimme kvar till dess att Martin hämtar andra tösen på kören och kör hem... Var det verkligen någon mening med att stressa hem för denna korta tid? Svårt att avgöra innan, men nästa gång skolan ringer och jag saknar bil ska jag överväga om det verkligen är värt att stressa som en galning för så kort tids skillnad.

I dag har vi haft en bättre struktur och Molly å jag började dagen med en promenad till skolan =) Martin kom hem strax efter att jag åkt till jobbet för att Meja skulle få en dag till att repa sig på. Efter lite matlagning och paketinslagning i kväll somnade båda tjejerna utslagna i soffan innan första pausen på Let´s Dance =) I morgon planerar vi kalas för han som blir 35... eller förlåt: 25 (+10) ;)

Har en underbar man...

...som idag har varit barnvakt åt flyttfolket, handlat, fixat & donat för att jag skulle kunna komma hem till mys med ljus efter jobbet. Och glad blev jag också över de vita tulpanerna på bordet - som visade sig vara till honom från barnvaktbarnens mormor =)

En bokväska =))

I går åkte Molly och jag till stan efter jobbet för att leta tyg till en biblioteksväska. När Meja gick i 6-års gjorde dom just dessa praktiska små väskor som vi nu ska kopiera. Det var svårt att välja tyg men hon hittade ett riktigt "Mollytyg" och vi båda gick nöjda där ifrån (ja inte med servicen precis så med hänsyn till butiken nämner jag inte vart vi var). För att lyckas med sömnaden laddade vi sedan upp med en fika på Kullzenska där vi satt och spanade på folk som gick förbi på Kaggensgatan.

Väl hemma igen kom vi fram till att mönsterpassning och speciallösningar gjorde väskan för svår för Molly att sy så det blev jag som trampade på gasen. Trots att jag inte är 6 år blev jag minst lika glad över resultatet, som vilken 6-åring som helst =)) Riktigt nöjd faktiskt!

Framsida

Baksidan...

Baksida

Hemligheten med en biblioteksväska är den lilla dolda fickan i väskan där man placerar lånekortet ;)

Å så kom dagen (18 jan.) då Nisse fick somna in =´(

Vi ses i himlen!

Nisse hette från böjan Snurre och bodde med D på Smörblomsgatan där han utövade kaninhoppning och fick bo kungligt i en stor hemmasnickrad bur i trädgården. När D blev mer intresserad av homosapiens tyckte R synd om den lilla kaninen som mer eller mindre hamnade i ett hörn i det stora huset och tog med honom hem till Kalmar. Som stadskanin passade sig inte namnet Snurre och Nisse tog plats i Rs 2:a. Där levde dom ett harmoniskt liv ända till den dag då R somnat på rygg i soffan och vaknade näsa mot näsa mot Nisse som tagit tillfälle i akt att hoppa upp i den förbjudna soffan. Frågan är vem som blev mest rädd av det närgångna mötet =)) Så hedanefter hölls Nisse allt oftare i sin bur.

Men som den moderna kanin han var hade han kvar sina domäner på Öland och tillbringade allt oftare sommaren där, först tillbaka på Smörblomsgatan och sedan här på Algstigen. Visst drömmer vi alla om ett sommardjur att gosa med under lediga lata dagar men... när hösten kom låstes alla dörrar och Nisse var inte längre välkommen någonstans =( Stackars Nisse! Så nu förblev han Nisse på Algstigen till barnens stora glädje.

Det som kan sägas är att Nisse hade fördel av att vara en mycket söt kanin för det visade sig ganska snart att han hade problem med sina ögon. Ögonen rann och var irriterade och vi fick rådet att tvätta, helst 3 ggr/dag. Detta pyssel och det faktum att Nisse redan nu var vid en ganska hög kaninålder resulterade i att vi inte lät barnen lyfta och bära runt på vår nye familjemedlem, bra eller dåligt?!? Tjejerna tyckte att han var en tråkig kanin som man inte fick bära och ännu tråkigare blev han när han fick sitt nya kartonghus som vi skurit till av en IKEA box, för där var han herre i sitt hus och vägrade gå ut annat än för att äta och prutta.

I början var han trots allt ganska aktiv och hade bus på gång när man gick förbi eller kivades han med vår förra katt Cactus. När "Cakan" hade tråkigt och inte Casey ville busa brukade han gå in till Nisse som satt oskyldig och pruttade i sin låda. Han svängde till med huvudet, gjorde ett litet kast med sin smidiga kropp och dischade till Nisse i huvudet med ena tassen - Nisse försvarade sig med en nosattack vid burkanten =)) Dom var ganska roliga att titta på, för det var ett tydligt spel dom emellan. (Casey har aldrig varit intresserad av Nisses existens men nu ser man på henne att hon undrar över platsen där Nisses bur stod.) Nisse som hade en öppen bur med egen matta utanför hade stor yta att röra sig på och han gick aldrig någonsin utanför sin 2-rummare utan trivdes där. Och det är väl bevis nog att han faktiskt haft ett ganska bra liv på Algstigen då han som en av de äldsta kaninerna jag vet, skulle fyllt 13 år till sommaren.

Konstnärliga barn gör vackra ting.

Två av de finaste skapelserna som kreativt skapats av våra änglar, Mollys pepparkakshus och Mejas "is-lyckta".

Dubbel Disco!

Meja & Erik 8 år!

På discot kom alla i klassen utan Tuva, Hugo N och Wilma. Bonusbjudna var småsyskonen Molly och Tindra. Det dansades med kvasten, dansades dans-stop och sjöngs "Ja må dom leva" Ballonger, bubbeldricka och tårta hör ett kalas till och jag fick höra att "det var det bästa kalaset" från en av killarna.

Grattis Meja!

Ja må hon leva...

Det var inte svårt att få upp lillasyster när vi skulle in och sjunga för Meja på hennes 8-års dag. Det blev frukost på sängen, tända ljus och paketöppning. Här öppnar hon Amy Dimond skivan som Molly visste att hon ville ha, äkta glädje syns =) På kvällen åt vi taccos och till helgen kom släkten för mera kalasande och paketöppning. '

Vår lilla bebis - nu en stor tjej!

Finurligt med glugg.

Varför inte göra något bra av det faktum att det saknas tänder i munnen =))

Som den fikanörd jag är gled vi självklart in på ett fik i Norrköping då vi strosade runt och gjorde ingenting. Det var svårt att hitta små mysiga hak men det fick duga att sitta mitt i ett köpcenter, vi hade i alla fall mycket att titta på och hitta på ;)

Nytt år nya tänder ;)

Det nya året böjade med en tappad tand =)

och en resa till Norrköping med övernattning på Strand Hotell.

Gott nytt år!

På nyårsaftons förmiddag packade vi bilen och körde till M & L i Täby Kyrkby, vi ville ha hela dagen på oss så vi kunde stanna och rasta så mycket vi ville och ändå var uppe lagom till tidig kväll. Efter ett längre lunchstopp i Västervik körde vi non-stop till Södertälje för en energi och kissepaus på en mack, sedan gick tiden fort till vi var framme. Det är helt otroligt hur bebyggt det är över å under, på och brevid. Allt sitter ihop och man ser varken början eller slut på orterna (låter som en äkta lantis - vilket jag med glädje är).

Hur nära storstan det än är så får man lite av en bykänsla när man kör in i Täby kyrkby där gammalt och nytt blandas, höghus, radhus och villor med spröjsade fönster och snickarglädje står stolta brevid varandra. Här lever den lilla familj som vi så gladeligt åkte alla mil för att träffa. Vi visst inte vilken typ av tillställning det skulle bli men när L mötte upp på parkeringen i jeans och luvtröja drog Martin en lättnads suck - kostymen blir kvar i fodralet =) Det blev en trevlig kväll med 3-rättersmeny och glömt vin till desserten (när man för en gång skull gjort sig till), men det stod fint kvar i påsen i hallen där vi ställ det då vi kom. Vi valde att låta korken förbli oöppnad för vad är väl dessertvin utan dessert och då resten av chokladkakan åts upp på förmiddagen dagen efter var det ingen som var aspirant på ett glas vin. Det sköts raketer, skålades i bubbel och kramades vid 12 slaget - precis som det ska vara. Tack M & L för er gästvänlighet! Vi återkommer gärna...

Tandlös sötnos.

Tar man kort på ena tösen så måste man även ha fina kort på andra, så här visar Molly upp lite av sitt söta tandlösa leende ;) Gullunge!

Vår söta 8 åring!

För att kunna gratta Meja i tidningen Ölandsbladet behövde vi ta lite nya bilder & söt är hon som alltid när kameran kommer fram ;)

Köpstaden - en igloo

Så här såg södra ingången till Ölands Köpstad ut efter fåken!

Störtkrukor på!

I julklapp av mannen fick jag en Kitchen aid - Not!

Det var ett paket för litet att rymma min önskan, utan istället fick jag ett ömhetsbevis i form av en skidhjälm. Så med hans tanke att han är rädd om mig är han förlåten över att min önskan inte gick i uppfyllelse ;)

Så var det dags att ekipera resten av familjen med det samma: Vi bytte in hjälmen jag fick till en stl. mindre då passformen på mitt huvud inte stämde med hjälmen så den fick bli Mejas. Molly och jag hittade sedan hjälmar för våra mer "äggformade" huvud i Kalmar. Där hade en stackars söt säljare fullt sjå med att uppfylla alla våra önskningar om passform, färg och matchning av skidglasögon =)) Så nu får i alla fall tre av oss åka skidor v. 8, Martin gick ut utan hjälm med hotet att han minsann inte kommer att få åka några skidor om han inte köper hjälm. (Meja)

Men så snygga vi blev sen oxå ;)

Barndomsminnen.

Hemma hos mormor & morfar är det alltid mycket snö och mormor gör som hon alltid har gjort och skottar upp en lång backe på framsidan. Så gjorde hon även när jag var liten så det är en speciell känsla att se sina egna barn åka på samma sätt som jag gjort, ner fort och tvärstopp vid garageuppfartskullen. I denna backe stod jag även på längdskidor och körde störtlopp! Hade även planer på att åka slalom men det brast på att jag inte hann svänga mer än en gång på väg ner =)) Men nu är det alltså tjejernas tur att med kill i magen köra nerför mormors backe.

Men det var inte bara pulkabacken som intogs, vi hittade även en gammal spark upphängd i garagetaket. Efter lite fiffel och knåp lyckades jag frigöra sparken och trixa ut den ur garaget men det krävdes lite flytt av bilar. Mamma tittade på mig då jag startade deras bil utan att den stått med motorvärmaren och hummade något om att hon minsann inte får starta den utan att värma upp den först för pappa, men oj så bra det gick ändå - den står ju i garage ;) Väl ute var det dags att köra bort ytrosten från medarna och sedan bar det av utför "Ryssabacken" wiiiiii... å en gång till hihiiiiiiii... söta tjejerna vad jag älskar dom!

Se upp i backen!

Åhej vad det går - när man äntligen når fram till backen ;)

Vi hade en tråkdag och bestämde oss för att göra den till en rolig-dag, så vi ringde kusinerna på Domherregatan och frågade om dom ville gå upp till pulkabacken. Det blev en minnesvärd tur då vi fick kämpa oss dit. Kommunen hade inte hittat dit så vi fick ploga oss fram på cyckelvägarna vilket inte var det lättaste med tanke på att vi hade Axel i vagn... Siri och storkusinerna trampade villigt på i den djupa snön men i vissa partier hade Siri inte en chans att gå i snön som hade en lättare skare, då fick jag dra henne i pulka medan Kattis kämpade på med vagnen. Det var så hopplöst att det bara gick att skratta åt det men skam den som ger sig - vi skulle bara fram!

Tomten!

I år var det inte den "riktiga Tomten" som kom, för han bor i mormors skog och hade inte tid att komma till Smörblomsgatan. Men det märkliga var ändå att när vi kom hem julaftonsnatt så hade han ändå varit och lämnat paket till Meja och Molly hemma på Algstigen, han hade försökt att hinna men troligtvis inte hittat till farmor och farfars hus. Tur att han visste var vi bodde så att ingen annan fick paketen ;)

Så här fina var tjejerna i sina nya julklänningar!

En Tomteflicka modell mindre =)

Molly med sin "Lucka 24" som hon fick av kusin Siri som tack för den fina adventskalendern som vi pysslat ihop till henne =)

En Tomteflicka

Varje jul tar vi kort hemma vid granen och så även i år, i handen håller Meja sin första julklapp som sedvanligt öppnas på morgonen under granen och i år var det en bok om hästen " Sigge" som hon fick av våra husdjur Nisse & Casey.

Kusinlycka =)

Att få hålla lill-kusin Axel en stund är lycka för dagen =)

Molly och Axel på julafton hemma i farmor och farfars soffa, Axel hade dagen till ära fluga och stjärnstatus på strumporna, hi hi.

...till

Kärlek så stor i en liten kropp

kärlek ger liv och styrka och hopp

Kärlek till den som nära dig står

kärlek för mig som alltid består

En bok...

Vad kan väl få ett litet väsen

till att rymma så stora känslor

Vad kan väl hindra en mor att fälla en tår

över sin dotters rymd i sitt hjärtat

Pernilla Andersson.

Denna lördagkväll i december var vi medbjudna till Pipes of Scotland av R (Mr Statt) till en spelning med Pernilla Andersson, givetvis tackade vi ja till det utan att egentligen veta vem Pernilla är... det skulle ju ge sig =))

Maten var god och drickat lika så, så gott att en i sällskapet fick checka in på rum 113 för en liten Snövits-sömn ;) Detta stoppade (tyvärr) inte sällskapet från att dra vidare till "kiss-Harrys" för ännu en öl eller två...

Innan vi gick från Pipes of Scotland passade jag på att köpa Pernillas skiva, helt onödigt enligt mannen men det är svårt att köra Spotify i bilen tyckte jag, så skivan blev min - med texten: "Tack Malin, Fuck Spotify" hi hi. Hon var inte bara trevlig, snygg och kunde sjunga, hon hade humor också. Så till alla er som funderar på att se och lyssna till Pernilla Andersson - sluta fundera och gå =)

Tack "Snövit" för att du träffade din R och bjöd med oss denna kväll.

Racingtur i snön.

Det är mysigt att få komma på fika hos vänner och denna dagen var vi bjudna till konditorn A-S och hennes mysiga familj =)

Vi valde att njuta av vintelandskapet och tog tjejerna på snowracertur de 2,5 km som det är upp till Domherregatan. Nyttigt och nödvändigt för de två föräldrarna som kvällen innan varit på krogshow i Kalmar (varav skrivande inte riktigt räknade hur många cl som hälldes i glasen), promenaden gjorde gott för både kropp och själ och vi var nu redo att inta alla frestelser. Det bjöds på mandelkakor, pepparkakor, mjuk kaka och praliner =) Gott!

Efter glada skratt och mycket mums var det bara att greppa handtagen på åkdonen och traska vägen tillbaka hem igen. Det är underbart att ha riktigt goda vänner i sitt liv.

Knådning pågår =)

Det gäller att inta hög koncentration för att få fina kakor =)

Bakat med kärlek =)

Jag älskar dig pappa...

Pepparkaksbak =)

Vi komma vi komma från pepparkakeland...

Vi har skapat oss en helt underbar tradition - varje år samlas vi och familjen M och bakar pepparkakor och det är alltid lika mysigt!

Mycket kakor blir det men också en och annan bit som slinker ner i magen =)) I år gick det i en rasande fart och barnen gjorde både hjärtan, grisar och korintbeklädda granar. En av pojkarna gjorde traditionsenligt även ett hus. Nytt för i år var "kattformen" som uppskattades av vår djurvän Meja, så i år har vi ätit knapriga "lussekatter". Våra pepparkakor kanske inte alltid blir de tunnaste men dom är bakade med mycket kärlek!

Oväntat besök!!!

En dag när jag var hemma över lunch hördes ett knäpp i dörren, min tanke var att Martin också valt att äta lunch hemma men inte. Ingen kom och ingen knackade, det måste med andra ord varit en spänning av kyla och värme som fått det att låta. En timme senare när jag skulle gå för att hämta barnen på skolan gick det inte att öppna dörren med ett vanligt tryck så jag knuffar till ordentligt (den kan väl ändå inte frysit fast), då stampar det till utanför på verandan och jag är snabb med att dra igen dörren och låsa (vem i hela världen står och håller för dörren!?!) Rädd för vad jag skulle möta tittar jag försiktigt ut genom fönstret vid sidan av dörren...

Liggmärken efter vår oväntade gäst.

Där utanför står ett rådjurskid (med samma förskräckta blick som jag antar att jag själv har) och tittar rakt in genom rutan! What!?! Vad i hela världen!!!

Det stackars kidet hade sökt skydd för vind och kyla och lagt sig för att sova på vår veranda, stackars liten! När jag åter öppnade dörren trippade det haltandes iväg över vändplanen vidare in till grannens mörka trädgård, troligtvis sträckte det sig när det snabbt försökte komma upp på den hala veranda trallen. Jag måste få berätta för någon så att jag tror mig själv - ringde min syster J som precis tagit jägarexamen: - VET DU, vet du!!!

Eftersom jag ville hjälpa det lilla kidet ringde jag 11414 för att få tips om vad jag skulle göra, det kan ju aldrig överleva själv. Kö, kö, kö... som vanligt, la på och ringde T som också han är jägare. Han trodde att kidet skulle klara sig men berättade också att han tidigare samma morgon sett en viltolyka med ett rådjur i grannskapet, så troligtvis var kidet helt ensamt och övergivet :´( Ringde även vår vän M som är både jägare och polis. Hans råd var att bara släppa det och hoppas att det överlever, vilket han inte trodde att det skulle göra...

Ingen av oss har sedan sett till den lille men vi hoppas och tror att det skuttar runt nere vid sjöängarna och äter vinteräpplen från vildäppelträden.

Soffläge

Sitter i sofffan och tittar på Lotta på bråkmakargatan som är förkyld och brevid mig i soffan sitter min lilla "Lotta" och är förkyld. Hon hade en jobbig dag i går då hon inte hängde med så bra i skolan och valde att avstå ridlektionen senare på kvällen, hon följde med men satt på läktaren och drömde sig bort. I dag har hon fått följa med upp till verkstaden och ätit frukost där medan jag kollade igenom mejlen =( ingen bra mammadag, men det kompenserade jag med valfri fika från bageriet som vi köpte med oss på väg hem. Men åtgången på den nybakade semlan är inte så stor då hon sitter och vilar armbågarna över den... själv har jag slukat mitt fika sen länge =). I dag står det film och bokläsning på dagordningen, vila och åter lite vila. Det får väl bli en C-vitaminrik fruktsallad till eftermiddags-mellis kan jag tro. Hur jag ska få ihop resten av min jobbarvecka då jag missar 8 viktiga timmar i dag återstår att se men just nu lider jag inte så hårt av lite soffmys med vår minsta lilla "Lotta" ;)

Snart ett nytt liv på datorn =))

Vi har nu en ny familjemedlem, stor, vit och med fler knappar. Så snart ska även lilla jag kunna fortsätta med min blogg, ska bara (!) få över lite bilder och annat som sitter på den nu uttjänta trotjänaren... På återseende ;)