Dottern som fyllde 9 har nu blivit 10 och storasystern 11,5. Vårt hem har fått ännu en fyrbent vän i den högt älskade lilla Ponnyn Maccaronie!
Men vad har hänt med mig, drygt ett år äldre och med fler gråa strån på huvudet än sist jag skrev här? Inte så mycket faktiskt, inte mer än att jag kan säga att det känns som igår jag skrev förra inlägget... vart sjutton tar tiden vägen???
Kommer för alltid ångra de stunder jag inte delat här för nu måste jag rota efter dem i oorganiserade mappar på datorn. Jovisst de ligger i datumföljd efter när jag laddade ner dem men mer än så är det inte. De är inte sorterade på månad, inte redigerade nej inte ens gallrade. Jo se här ligger de tryggt alla 895 bilder jag tog på semestern, alla 34 bilder jag tog på Macce i hagen och alla 47 bilder från dotterns kalas. Hur ska det bli när jag blir gammal om det är så här redan nu.
Samla utan att sortera blir tungrott i längden, kanske skulle det vara bättre att flytta till ett mindre boende så jag inte skulle kunna samla så mycket?!? Men å andra sidan så skulle datorn rymma lika många bilder i alla fall så där skulle det ändå inte göra någon skillnad. Men om jag skaffar det där drömhuset med skafferi kanske jag skulle koka den där sylten som annars aldrig blir av pga. att vi har så litet kylskåp och att cisternen i garaget bidrar till så mycket fukt att man inte kan använda husets svalaste plats som "matkällare". Ja fast nu står där sylt i mitt lilla kylskåp så det kanske inte behövs ett hus med skafferi och frysen är full av sommarbär som väntar på att bli sylt de också. Och det var just det, frysen havererade och spolade vatten rakt ut i stället för till ismaskinen vilket ledde till att jag var tvungen att koka sylt på mina frusna bär. Sylten tar nu plats i kylskåpet eftersom den inte innehåller en massa E-nummer och konserveringsmedel så nu får maten inte plats. Det ena leder alltid till det andra och om jag inte går och lägger mig nu kommer jag inte att vara människa i morgon, det vet jag av erfarenhet eftersom gårdagens brist på sömn gjort mig till en gnällspik - men åh så gott det är att slå huvudet på spiken i bland.
Får se hur länge det dröjer till nästa inlägg och på vilket humör jag är då. Kanske har jag då kommit på att jag ska sadla om till smed för smedjor finns det gott om här på ön har jag hört ;)
